fredag 8 januari 2016

Preferensaktier som obligationsdel i den passiva portföljen

Veckans tidigare inlägg om innehållet i en passiv portfölj behandlade bland annat ämnet om en fördelningen mellan aktiefonder och obligationer, där de sistnämnda agerar krockkudde i form av sin lägre avkastning men också lägre risk för kursfall.

Men visst vore det bra om det gick att kombinera denna extra säkerhet med högre avkastning?

Det finns naturligtvis inga genvägar, högre avkastning är förenligt med en högre risk, men det finns ett område som åtminstone Piratekonomen kan sätta sin godkänt-stämpel på. Detta är preferensaktier inom fastigheter.

Fastigheter är ett klassiskt sätt att generera pengar på. Köp eller bygg en fastighet, hyr ut den i små delar, skölj och upprepa. Till skillnad från lånestinna privatpersoner som till drygt 1% ränta "köper" ljusa och fräscha renoveringsobjekt och sätter in teppan-yaki-hällar så drivs fastighetsbolagen oftast av personer med åtminstone en viss kunskap om ekonomi.

Ja, det är möjligt att jag stavade fel till teppan-yaki nyss. Jag vet inte hur det stavas. Det är jag stolt över.

Hursomhelst, för att finansiera sina fastighetsköp ger många stora fastighetsbolag ut preferensaktier. Det är en typ av aktie som inte ger någon rätt att rösta vid årstämmor eller liknande, utan bara ger rätt till utdelning - helt okej för mig! Detta är ett alternativ för fastighetsbolagen till att låna pengarna från banken, även om de flesta löser sin finansiering på flera sätt; banklån, ge ut obligationer till stora institutioner samt ger ut preferensaktier.

Att investera i aktier ger såklart ett avsteg från principen med en passiv portfölj innehållandes indexfonder, men inte särskilt illa ändå; köp, behåll, inkassera utdelning. Inte speciellt avancerat, eller hur?
Dessutom, när ett bolag ger ut preferensaktier förbinder de sig att betala utdelning samt att köpa tillbaka aktien till ett visst värde efter en specifik tidsperiod. Bäst är alltså att köpa preferensaktier till samma eller lägre värde än inlösenvärdet för att sen bara sitta på dem tiden ut.

Min absoluta favorit som jag har som en del av obligationsdelen i min passiva portfölj är Akelius preferensaktie. Akelius fastigheter drivs som en stiftelse, har funnits sen 70-talet om jag inte minns fel och har därmed sett både uppgång och fall på fastighetsmarknaden. De har fastigheter inte bara i Sverige utan även i Tyskland och USA, eventuellt fler länder?

Inlösen för Akelius är lite speciellt utformad. Kortfattat ser det ut såhär: De har rätt att lösa in preferensaktierna för 375 kronor fram till den femte årsdagen från första emissionen, därefter kan de lösas in för 345 kronor fram till det tionde året, efter det kan de lösas in för 330 kronor.

Vi kan alltså förvänta oss att priset för aktien borde hamna någonstans runt 330 kronor, det är ju det lägsta vi slutligen kan få tillbaka när Akelius löser in dem igen.
Med 20 kronor i avkastning per år som utbetalas fyra gånger om året ger det en direktavkastning på 20/330 = 6%, bättre än många börsbolag!

Inte illa för krockudden i portföljen som vi normalt hade räknat med bara ger låg avkastning, eller hur?

Vad är då riskerna? Självklart kan Akelius hamna på obestånd inte ha möjlighet att betala några utdelningar, än mindre lösa in preferensaktierna i framtiden. I värsta fall går Akelius helt i konken vilket skulle göra våra preferensaktier värdelösa. Ovanstående är även applicerbart på alla preferensaktier, ja alla aktier överhuvudtaget.

Här får var och en göra sin egen bedömning. Den piratekonomiska bedömningen är dock att sannolikheten för Akelius obestånd är mycket, mycket låg.

Så vad kostar en preferensaktie från Akelius idag då? 330-ish, borde den väl kosta då, eller?

Nej, i skrivande stund ligger den på 286 kronor - WHAT? Det ger ju en direktavkastning på nästan 7%.
PLUS 330-286 = 44 kronor i free money per preferensaktie vid inlösen.

Det finns många teorier om varför den sjunkit så lågt, är det kanske inte ett lika säkert kort som vi vill tro?

Piratekonomen har sin egna teori: Dels har den dragits ner i den allmänna börsdepressionen som just nu råder, men jag tror också att många större institutioner har sålt dem och pressat priset. Dessa är inte långsiktiga som oss piratekonomer, utan är tvärtom tvingade att leva i kvartalsrapporternas värld. Många stora placerare har helt enkelt i rådande minusränta pumpat in lite pengar i dessa preferensaktier för att skydda dem tillfälligt, och dumpar nu av sina innehav.

Det är en teori, eller så går allt åt helvete för Akelius inom kort. Då får väl Piratekonomen gå ut med en gråtande avbön i japansk stil.

Tills det händer fortsätter jag tacka och bocka varje gång utdelningen trillar in på mitt konto.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar