lördag 17 januari 2015

Slå index?

Hej kära läsare! Kul att hittat till det här inlägget med någon sökmotor. På den här bloggen kan du läsa både om ekonomi och investeringar, men även ett bredare grepp om hur man egentligen blir lycklig (i korthet: pengar och prylar tar dig inte dit). Kanske vill du läsa om just en väg till lycka, hur ditt perspektiv på livet spelar roll, hur du sparar pengar genom att handla på kredit, hur du sparar pengar genom att klara dig utan bil, eller bara följa förstasidan. Välkommen!

Jag är som jag nämnt tidigare inspirerad av Rika Tillsammans-portföljen av Jan Bolmesson. En väl diversifierad portfölj konstruerad inte för att slå index utan för att generera en jämn avkastning, trots svängningar i konjunktur och aktiemarknader.

Det innebär en passivt förvaltad portfölj, där investeringarna är väl spridda och bara ombalanseras en eller två gånger per år. En sådan ombalansering tvingar dig att göra det som alla tjatar om, nämligen att köpa billigt och sälja dyrt.
Vid en sådan ombalansering säljs alltså tillgångar som gått upp mycket av så att andelen kommer ner till en tidigare fördefinierad nivå. Andra tillgångar som gått ner köps så de kommer upp till en fördefinierad nivå.

Det är enkelt och har historiskt levererat en jämn avkastning över tid. Och den största fördelen är att det knappt tar någon tid i anspråk.

Men, varför inte försöka slå index? I stort sett alla aktiebloggar där ute handlar om att slå index, de flesta verkar dessutom göra det också.

Problemet är att det är otroligt svårt att göra det över en längre tid, ju längre tid desto svårare. Visst finns det de som lyckas (läs Warren Buffet), men den stora massan som försökt faller istället i glömska.
Eugene Fama som bevisat detta med sin forskning fick förra årets nobelpris i ekonomi, vilket ger ytterligare tyngd åt argumentet för index-fonder.

Men vissa lyckas ju uppenbarligen?
Ja, men jag är ödmjuk nog att säga att jag troligen inte kommer klara det över en längre tid.  Förra årets pensionsplaceringar slog index, men det var bara tur.

Något annat som talar emot en egen aktiv förvaltning där man försöker hitta aktievinnarna är att det tar tid!

Det kanske finns några placerare där ute som helt enkelt har någon okänd talang och direkt kan se vilken placering som lönar sig. Men för de allra flesta innebär det mycket jobb med att läsa årsredovisningar, sätta sig in i marknaden, försöka luska ut hur andra tänker och förutsäga behovet av företagets produkter.
Efter allt detta löper man ändå risken att det var fel. Eller kanske var det helt rätt, men marknaden är irrationell och har inte insett det än?


Notera att jag skrev i början att den passiva portföljen kanske ombalanseras en eller två gånger per år. Det är något som kanske tar en timme, max.

Övrig tid är jag fri, inte bunden till mina nuvarande eller kommande placeringar, utan helt fri att tjäna pengar på andra sätt.
Medan mina pengar jobbar passivt på att föröka sig kan jag, om jag vill, aktivt jobba för att få in mer pengar, njuta av livet, eller varför inte en kombination?

En aktiv förvaltare måste alltså både slå index SAMT slå all den inkomst vederbörande hade kunnat få på andra sätt. För att det ska löna sig krävs en ganska stor portfölj, och det är en av förklaringarna till att Warren Buffet är så framgångsrik - han har tillgång till pengarna från massor av försäkringstagare att investera och få avkastning från.

En annan förklaring är att Warren Buffet är otroligt skicklig. Men vågar du chansa att du är i närheten av lika skicklig?
Jag gör det inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar